Dagens Nyheter – 16 januari 1871, sida 2

VV NN jungar än sina båda söner, ty man tvekade att skicka sina barn i en skola, der frukterna af den moraliska lärdomen voro så sorgliga. Tack vare bjelpsändningarne från Gundla och de endast af gamla Sara kända hemliga bidragen från kronofogden, höll sig huset emellertid uppe, och tack vare den lilla familjens bepröfvade vän kunde pastor Hjort ännu lyssna till hans råd, att icke låta sig alldeles förkrossas af hjertesorgen. Du har ju dina söner att lefva för, och att göra till ett par karlar, lika präktiga som du sjelf, och du har återseendets fröjd att hoppas på. För tusan par hakar! Häng då inte hufvudet som en utsvulten åkarhäst! Grip till pennan och författa, eller rättare, gif ut på trycket hvad du längesedan sammanskrifvit. Jag skall bli din kolportör, Emanuel! Jag köpor hela upplagan af dig, oeh går sedan kring hela landet och tvingar folk med pistolen for bröstet att läsa dina skrifter? Hvasa? Och träffar jag lille Anders: Samnel, så håller jag honom i nacken en hel månad natt och dag, tills han läst dina arbeten från perm till perm och erkänner att du är ett snille! Hvasa?4 Emanuel nödgades le åt den trogne vännens originella sätt att fortskaffa hans litterära rykte. Dock plötsligen föll han tillbaka i sitt djupa svårmod, satte sig vid skrifbordet, vag