Dagens Nyheter – 16 januari 1871, sida 2

gade af och an med hufvudet, och skylde sina ögon med händerna. CHvar är hon? Hvad gör hon? Hvarför döljer hon sig? — utbrast han med jemrande stämma. — Och dessa pengar hon skickar, hur förvärfvar hon dem? O, min Gud, om de äro syndapengar! Om de bringa ännu mera olycka öfver mitt redan så olyckliga hus! Och hvart skall jag återsända dem, då jag inte vet om hon bor öster eller vester ut? CJaha, der ha vi knuten! — afbröt kronofogden. — Gundla gjorde klokt i att göra den riktigt gordisk. Hon kände till din grannlagenhet, och din stolthet, som i vissa fall är alltför mycket spansk. Du skulle ha återskickat hennes pengar, det insåg den arma flickan, och derför har hon gjort det omöjligt för dig. Dessutom, hvad har du att göra med den affären? Det är hennes bröders pengar, och du är bara deras förvaltare. Dina söner betala genom sin biltoga syster sitt kosthåll och sin undervisning. Morska dig inte skolfux utan fuxar!t 0 7 Kronofogden sträckte sig längs vännens beqväma skinnsoffa och ropade in gamla fSara. CHör nu, min högädla Sara! Det ruskar och regnar så kapitalt i oktoberqvällen, att jag gör er den äran att nattlägra i ert lilla ugglebo, och att äta er hafregrynsgröt till qvällen. Men dessförinnan, min utomordentliga Sarctta lilla, eå skaffa oss varmt vatten. Jeg vill ha mig en konjakstoddy,