Dagens Nyheter – 16 januari 1871, sida 1

En uppbyggelseoch upptuktelsescen. Dagarne blefvo allt mörkare, allt tyngre för pastor Hjort. Det smygande förtalet, trots alla kronofogdens hotelser satt i gång af kyrkoherden Tovenius, gjorde längesedan sin rundresa kring hela staden, Gundla var, enligt mängdens tro, en olycklig, förfallen qvinna, hvars ovanliga skönhet vållat hennes ofärd, och hvars förvända religiösa uppfostran icke låtit henne spåra den afgrund, vid hvars brant hon så länge vandrat. Somliga beklagade den stackars f. d. presten, andra ansågo hans öde såsom ett himmelens straff för hans irrlärighet. Tack vare Anders Samuels flitiga tunga utgjorde den sednare hälften flertalet. Kronofogden, som kommit smädelsernas upphofsman på spåren, förklarade i ett större sällskap, under inflytelsen af sitt hetlefrade lynne, att han skulle en gång klämma efter den nedrige presten så, att han aldrig skulle glömma det, ty hal som en ål och listig som en räf visste han beständigt att undandraga sig lagens straff, och Guds straff tycktes alltför länge låta vänta på sig: Olyckan ville att några hämdgiriga föremål för skämtarens spetsiga tunga lade märke till hans hotelser. Pastor Hjort hade numera inga andra lär