Dagens Nyheter – 14 januari 1871, sida 2

Han hade till och med såsom lednirg för Gundla tagit med sig ett dyrbart koloreradt planchvork ur vixtverlden, och hvartill han på en auktion blifvit egare. En af mr Lobkins förnäma kundsr hade åkt förbi, frapperats af den smakfulla anordningen, och förklarat, att han hädanovfter alltid ville se de frukter han köpte ornerade med deras tillhörande blommor, emedan det hade tagit sig särdelos vackert ut på middagsberdot. eHvad jJordon gillar blir snart ott mod i Londons fina verld, och vi få mycket att göra! — menade frukthandlaroen. — Goddam! Vi förtjena mycket pongar. Vi ska bli kompanjoner, miss Hind!4 Mr Lobkins skrattade, så att havs kinder hoppade, och bjöd derunder Gundla artigt på on utsökt drufklase. Derofter föreslog han den nunnga svenskan att skaffa sig ett par elover, och så småningom flera, ty kommer ett bruk i farten, så måsto man smida, innan jernet kallnar, förklarade han med ett nytt skratt. Men trots sin yttro klumpighet hade mr Lobkins finkänsligheten att fatta Gundlas undan-. gömda armod, ech han betalade henne derför genast inkomsten af hennes första arbete i London. Gundla gjorde stora ögon, då frukthandlaran lemnado henno två pguinter, men han hade icke velat nodsätta hennes mistorvork genom att vara för prisbillig; och han hade ansett