Dagens Nyheter – 13 januari 1871, sida 2

öfverlagt om sättet för mordet, hvilket Eklund ansett bäst kunna utföras medelst strypning. KI. 6 på aftonen gick hon först hem och klädde sig, beaf sig derefter till sin bror, hvarest Hedelin uppeföll sig, och hvarifrån de en i sender aflägsnade sig, hon gående förut och Hedelin efter till mötesatsen. Vid hörnet af Drottningoch Kungsholmsbro alorna anträffade hon Montan. den hon medföljde till förut uppgifna ställe, under det Hedelin ick på kort afstånd efter dem och stannade utanför i förstUgan. Inkomia i rummet, hvars dörr reglades inifrån af Montan, aftogo de yttorplagSeN. nvarefter Montan ville tända eld på ljuset, men derifrån afstod, då Eklund påyrkade att de skulle vara tillsammans i mörsret med endast en uppdragen rullgardin för fönstret, så att ett svagt sken från gaslyktan inkom i rummet. Under förebärande att Eklund ville ytterligare tillse. att dörren vat ordentligt reglad, gic hon till dörren, i stället masala mn öppnade I atället förvis VU SLNAe dörren På glänt, derunder hon förvissade.sig att Hedelin fanns i förstugan, hvarefter hon gick och lade sig, och några minuter derefter, sedan Montan närmat sig och under det de utöfvade samla med hvarandra, inko Hedelin tom, förtit på, Sd tonen af henne nmott gt det snöre, hvarmed moidet skulle verkställas och hvilket snöre hon bekommit af sin far, samt smög sig fram öfver golfvet till soffändan, der han kastade snaran om halsen på Montan, som i detsamma sökte resa sig upp, men hejdades derifrån derigenom, att Eklund med sin. bögra arm drog honom tillbaka i softan, hvarvid han hördes ropa: -Herre Josus, Annat. Montan språng i sämmäå ögpp blick upp från soffän med, shöret oå ST hills, Kvarefter Fk: lund skyndade fram och rog)adb till dörrar. Hb delin hade imellertid så tilldragit snöret, att något vidare ljud från Montan icke afhördes, och sedan de gjort sig förvissade om att han var död; plundrade Hedelin liket, i hvars fickor funnos och tillgrepos ett ur med vidbängande kedja af guld, en skinnpung med inneliegands 10, riRsdike er I penningat sämt en nyckelknippa, hvilka pötsedlar af Hedelin instoppades i Eklunds klädningsficka. Att något mera penningar funnits hos det döde, Hade Kkjung hört titgr edeolin; sörfi yturat; att han för sig behållit de 10sä papbbtstotinin; garne, hvilka han dock påstått icke hafva utgjorv något större belopp, utan att dock närmare anvifva siffran. Härefter aflägsnade de sig, Hedein först och derefter Eklund, som väl tilläste dörren efter sig. Slutligen, tillägger Eklund; efter allvarliga uppmaninggr att icke döljä Sanini ngn: det hufvudsakligt änlsdningen till. tnordet ick hade varit hämd för svikna förren af Monlan ni skaffa Eklund plats eller lönande anställning, itäÅ att genom tillgreppet af penningar eller deras värde söka förskaffa sig medel till bestridande af kostnad för resa till Amerika, der Hedelin och Eklund ämnade ingå äktenskap med hvarandra; och hade deras afsigt tillika varit att, i händelse de icke lyckats i de mörka anslagen emot Mons tan, de skulle försöka på samma sätt mörda och plundra någon annan äldre rik man, som Hedelin skulle u tpgifea, och till hvilken Eklund dessförinnan ville på samma sätt som skett till Montan öfverlemna sin person; att Eklund hade erhållit af Montan vid sammanträffandet näst före det sista, då mordet skedde. 20 rdr i penningar, dem hon skänkt till Hedelin, men vid polisförhöret inför öfverståthållareombetet förnekat sig hafva bekommit; att hon förbundit sig till Hedelin att icko för någon menniska omtala, att denue varit delaktig i brottet, emedan, såsom Hedelin sagt; hon skulle såsom qvinna blifva mildare behandlad, hvilket föranledt henne att förtiga sanningen försäkrande Eklund nu, att hon afgifvit en me sanna förhållandet öfverensstämmande berättelse om mordet och att det varit Hedelin, som först hos henne väckt tanke på att för uppgifna ändamålet afdagataga Montan, . Eklund förklarade, att hon icke hade något vidare att tillägga, hvarför förhöret afslöts. Och skulle protokollet deröfver utskrifvas och öfver: lemnas till Stockholms rådstufvurätt, hvarest Her delin, efter uppgift, är tilltalad och undergår ran sakning för stöld. Ut supra. pölsnotarre. POLISEN. Envis krogkund, Mältaren Pettersson. hvils ken den 7 d:s utanför krogen nr 29 Pihlgatun, fört oljud derför att han af tillkallad polisbetjening blifvit utförd från nämda krog och kallat konstaplarne för . .. något som stötte på fyrfos tingar, dömdes i går att böta 20 rdr och ersätta målet afhörda vittnen med tillsammans 4 rdr öre. z fn skinnad dalkarl. En dalkarl bar an mält att han under resa från Upsala till Stockholm med bantäg i tredje klassens vagn blifvit bestulen på en dalkarlsrock, 2 par strumpor och 2 mårdskinn (värda 32 rdr) mi mi : RÅDHUSRÄTTEN. Sorglig följd af processlystnad. Rörandö det af snickatemästären J. E. Åkerlund begärde vittnesförhöret angående målet mellan:honöni och hofrättsvaktmästaren J. Pettersson samt murmästaren N. P. Bergström, Hölls i går å rådhusrättens 5:e afdelning protolollsjustering. efter hvils ken skerlund sökte jäfva det ena af de af honowi åberopade vittnenasåsom varande mindre välkändt, (Båda vittnena ha, som vi förut omtalat; svurit på att de af Åkerlund blifvit lockade att svärja falskt.) Jäfsanmärkningen godkändes emellertid icke, sedan vaktmästaren Petterssons ombud, apotekaren Sjöberg, förklarat sig på det bestämdaste bestridå densamma, på grund deraf ått Åkerlund, såsom sjelf varande mindre väl känd, ej borde kunna an ses cpga rättigHet yttra sig om andras moralitet, helst då denna (anmärkningen nemligen) antågli en vore obefogad. Jäfsanmärkningen underkänär också, och förklarades det handlingarne skulla komma att öfverlemnas till höfrätten. För en gammal rock! F. jernvägsarbetaren J. A. Holmqvist, förut straffad för tre resor stöld, dömdes i går af rådhusrättens 53:e afdelning. för stöld af en gammal rock och ett:par byxor att hållas till straffarbete i 7 å