Dagens Nyheter – 12 januari 1871, sida 2

En skridskofärd på Öresund. (Ur Sydsvenska Dagbladet.) En sådan färd företogs den 2 dennes kl. half 11 f. m., då vi, försedda med skridskor af instrumentmakaren i Malmö, hr Anderssons utmärkta tillverkning, till fots förfogade oss från Malmö hamn till s.k. röde prick, der till vår tillfredsställelse klar och jemn is vidtog. Stålskon sattes på fot och framåt bar det några skridt till dess Segeån med öppet vatten satte en gräns för vidare fortkomst. MHindret var, tycktes det, oöfverstigligt, men måste öfvervinnas. Efter något sökande upptäcktes en någorlunda dräglig öfvergång — och med någon fara lyckades det oss att komma öfver strömfåran. Luften var nu något disig, så att vi först efter en halftimmes färd lyckades få sigte på det gamla herresätet Barsebäcks ståtliga karaktershus. Utan kompass och i saknad af erforderlig lokalkännedom voro vinödsakade hålla landet inom synkrets; men framåt på den spegelklara isen bar det med svindlande fart. Efter anprejning af några fiskare och skiälfångare från Barsebäcks fiskläge styrdes kurs på första målet — Landskrona, hvars två kyrktorn och Gråen snart skönjdes på afstånd. Efter det den med en mängd stätliga skepp uppfyllda hamnen uppnåtts, förfogade vi oss till stadshuset, der middag intogs, hvarefter vi, erforderligt stärkta, ånyo spände stålsko på fot för att innan mörkrets intridande uppnå dagens mål — Helsigborg. Sundet företedde nu, så långt ögat kunde nå, den jemnaste och glattaste isbana, belyst af den nedgående solens strålar. Detaf Tycho Brahe namnkunniggjorda Hven hägrade så förföriskt på en mils sfstånd, och ehuru något ur vägen beslöto vi, följande Landskrona boarnas exempel, att göra ett besök å den egendomliga ön. Förunderligt lätt och fort gick färden dit. Det gästfritt bjudna, hembryggda ölet smakade förträffligt — men den inbrytande skymningen tillät intet dröjsmål; alltså: framåt! Inom kort försvunno Hvens höga, sandiga stränder ur sigte; likaså fastlandets; men vid horisonten skönjde vi med stor tillfredsställelse Helsingörs tindrande fyr. Kursen stiälldes rakt deråt; men esomoftast framträdande föremål, hemvändande fiskare, föranledde afvikelser. På höjden af Råå fiskläge anträffades några gestalter, som vid vårt annalkande skingrade sig åt olika håll; men det lyckades oss ertappa och få tilltala två, som, då de erforö att vi voro fredliga skridskogängare från Malmö, helt naivt erkände sig vara smuglare af dansk sprit, förvarad i skinnblåsor. Helt gemytligt bjödos vi smaka af deras laddning, och med ömsesidig belåtenhet åtskildes vi: de för att i all tysthet smyga sig till sina hem, och vi båda för att med Hel-. singborgs nu skönjbara fyr nå målet för vår färd. Snart upptäckte vi oräkneliga på isen vandrande gestalter, tågande fram och åter på den isbro, som förenar de båda brödrarikena. Vårt mål var vunnet. Vi hamnade kl, 5 e. m., förtjusta öfver en lyckligt slutad färd, på hotell de Mollberg. Följande dag gjorde vi ett besök i Helsingör och Humlebiek med half föresats att uppnå Köpenhamn; men konträr vind och mindre lämplig is föranledde oss återvända till Helsingborg, derifrån vi med bantåg återvände till Malmö. , . os