Dagens Nyheter – 12 januari 1871, sida 1

tid vara hugad här i huset att ta emot sådant, som stjelpes ut i vägrännilen. Men när kyrkoherden ville sticka en liten silfverslant i gåmla Saras hand, såg gumman ut som en förolämpad matrona. CÅhåS — fräste den gamla — man har väl någon skam i sig! Och synd och skam vore det att ta betaldt för en tjenst, som man gjort så ogerna.t Med dessa stolta ord vände gumman det ovälkomna herrskapet ryggen och försvann i sin köksdörr. Pastorn hade med en lätt helsning återvändt till sitt arbetsrum, så att kronofogden ensam spelade värd åt de förhånade gästerna. Kyrkoherden är väl så minnesgod och inte glömmer bort min lilla pik? Som jag sagt, syssla och frihet må gerna stryka för nöjet att en gång riktigt grundligt få — få säga: Mjuka tjenare, Ers helighet! Men om någonsin det mest koncentrerade hät, den mest glödande ilska skulle aftecknas i ett par menhisköögon, så tjenade Anders Samuels nu som den yppersta modell. Nu kan du döma om hurudan djefvulen är, då hans anhäng ser ut som dessa menniskor! — hväste Tovenius till sin äkta hälft, i det de nygifta försvunno genom gårdsporten. Men den hyss så giftiga skämtaren skyndade in till sin förkrossade vän, föll honom om halsen och hviskade: : ROSEN BLAND KAMELIOR, AF JOHAN JOLIN. — 8ö.