Dagens Nyheter – 11 januari 1871, sida 2

Men nu syntes kronofogden plötsligen resa sig upp från sitt soffhörn och tillvinka sin vän ett teeken att vara tyst. HSjelf vände han sitt hufvud lyssnande åt den lilla dörr, som skilde pastorns rum från det angränsande. Kronofogden frågade genom åtbörder, om det var derinne som kyrkoherden med sin äkta hälft skötte sin toalett. Pastor Hjort svarade honom ja med en min, som nogsamt målade hans oro och hans glömska under sinnesrörelsen af det farliga grannskapet. : Kronofogden smög sig på tå till dörren, fattade försigtigt i nyckelvredet, som han nästan ljudlöst vände ett halft hvarf omkring, och kastade derpå upp dörren våldsamt som om en stormvind fått makt med den. Ett anskri af smärta hördes utanför, och kyrkoherden Tovenius, rentvagen till hälften, höll händerna för sitt ansigte, der han tumlade tillbaka från dörren. Eländige, står ni och lyss?! — röt kronofogden, i det han fattade den på bar gerning ertappade i hans hvita halsduk och skakade sitt offer våldsamt. — Det var derför jag hörde er tissla ordet Ytyst, tyst! härute. År det så ni lönar gästfriheten? Ni som borde ha blifvit kastad tillbaka i den smutspöl, som var en så passande vagga för er inre menniska. Svara! Hvad har ni hört? Hvad har ni