Dagens Nyheter – 11 januari 1871, sida 1

doft som en aflägren åska följande ord rullade fram mellan hans sammanbitna tänder: (Kärlekens Gud, du som bjuder ditt varde frid, förlåt en vansinnig faders känslor, men — ve, tio gånger ve och förbannelse öfver nidingen, oskuldens lönnmördare, hvilken än han vara må! — Jag. känner, att om han stode inför mig i denna stund, så sloge jag honom till jorden med min knutna hand! Ja, förlåt mig det du mildhetens och försoningens Gud, jag är en usel syndig menniska, som änny på långt när icke är herre öfver sina lidelser. Jag känner att jag kunde bli en annan Kain, ja, jag skulle döda på stället mitt arma, oskuldsfulla barns förförare! Pastorn hade, under det han lössläppte sin vrede, höjt sin stämma mer och mer, tills den slutligen skakade hela hans varelse. Vid uttrycket döda på ställetX slog han sin senstarka hand i skrifbordet, så att dess skifva remnade 1 två delar. Sedan sjönk han ner som förut och skylde ansigtet med sina händer, i det han sakta frammumlade: Hvem är han? O, hvem är han? Hvad är det för bref hon menar, och hvaruti hon talar om honom? Mitt arma, arma barn! Derpå utropade den förkrossade fadren med en förtviflan, som gaf sig luft i hans högljudda stämma: Fader i himmelen! År det kanhända så du vill tvinga mig att tro på en djefvul?t