Tidningsöfversigt. Bland stugornas befolkning i malmarnes aflägsnare delar går för närvarande en sägen, hvilken tros så visst som om den hade stått tryckt i Fäderneslandet — man är nog naiv derborta att tro något som står i det! — Den sägen är att Ålands haf är fruset och att ryssarne som bäst hålla på att marschera öfver det för att taga oss med hull och hår. De ha ingenting annat att göra, kantänka! I de politiska salongerna: vid Munkbrogatan, Lilla Nygatan, Trädgårdsgatan och Norra Smedjegatan känner man deremot väl att icke ryssen kommer, men desto mera är man rädd för tysken, Det är han som skall sluka oss, och det så snart, att vi icke kunna rädda oss utan att strart införa det preussiska värnepligtssystemet. Med en tankereda som icke sällan i lika mått återfinnes hos de nämnda salongerna försäkras derifrån samtidigt attingen tysk skall komma lefvande ut från Frankrike, hvadan vi borde i bra lång tid kunna vara lugna för vår existens och att den stat som tillämpat det stränga värnepligtssystemet är ett afskyvärdt militärvälde. . Den som varit något längre med i verlden och sett huru opinionsstormar stått upp, rasat och till slut brutit sig mot sunda förnuftets klippa misströstar icke att äfven nu sinnena skola lugna sig och ögonen öppnas för den sanningen, att Tyskland, om det någonsin skulle blifva farligt för Sverige, åtminstone under en mycket lång tidföljd härefter skall komma att derifrån hindras, just genom den ställning det nu pågående kriget åt detsamma skapat. Antingen segrar Tyskland, och då fullföljer det sina enhetsplaner mot de tyskösterrikiska länderna, kämpar med Ryssland om inflytandet i Europa och mottager slutligen hämndestöten från Frankrike, när detta land blir färdigt att gifva en sådan. Eller ock förlorar Tyskland, förbundet upplöses, åtminstone Bäjern faller ifrån. Då måste Preussen åter börja sitt Sisyphusarbete, liksom efter 1815, för att efter ett par mansåldrar under en ny Bismarck eröfra sin förlorade position. I begge fallen står Sverige utanför rörelsen, om det icke sjelfvilligt och oklokt kastar sig deri såsom skandinaverna så högt önska,