Dagens Nyheter – 9 januari 1871, sida 1

lyckans skiften, skyndade hennes otacksamma åhörare ut öfver gården åt gatan, der en halfvuxen drängpojke höll i de skrämda hästarne, under det hans herrskap fåfängt sökte hjelpa sig upp ur det dyiga diket. Vagnens ena bakhjul hade hoppat af, och vältningen skett så hastigt, att, medan sjelfva åkdonet låg omkull på sidan, hade de åkande glidit hals öfver hufvud ned i diket. De arma menniskorna! Frun ligger ju hufvudstupa i gyttjan, och bar någonting un der sig som ger ut som en herre!t — skrek gumman Sara, och såg sig förtviflad om efter mera hjelp. Men ingen syxtes till, och till granngården var det dessutom ett par hundra alnar. Pastorn och kronofogden lyftade med förenade krafier. en skeppundstung matrona ur sitt obeqväma läge; men som damen yvrickat en fot, nödgades pastorn mera bira än stödja henne under promenaden till sina rum. Under tiden vände kronofogden på damens kavaljer, som ännu låg framstupa och hvars ansigte blifvit alldeles oigenkänligt under beröringen med den djupa leran i diket. Den obekante tycktes en stund fullkomligt ryggbruten under den gedigna börda han nyss nödgats uppbära. Kronofogden reste den jemrande och pustande mannen på benen och sporde med illa dold munterhet hur det stod till och om någonting annat fattades än tvål och vatten,