Dagens Nyheter – 9 januari 1871, sida 1

AV Den gamla portvakterskan såg helt före vånad ut öfver denna högst märkvärdiga brådska, och sökte inleda en konversation först med kusken och sedan med den beslöjade damen men hon fick inte annat svar än ett tiofrancsstycke från den sednares hand. Det var dock ett svar som talade och tycktes bjuda gumman att tiga. Hon nickade derför endast ett vänligt tack som gengäld för den klapp, hon fick på skuldran, och öppnade djupt nigande porten. Den okända hviskade några ord i örat på kusken, ty en förbifarande omnibus med sitt döfvande buller förtog Jjudet af hennes darrande stämma. Kusker satte sig åter upp och körde så fort som nånsin en fiacrekusk får köra i Paris. I den lilla täckta vagnens immersta hörn drog sig den beslöjade qvinnan tillbaka, framtog ur sin klädningsficka ett uppbrutet skrynk-. ladt bref. Det var skrifvet på dålig fransyska och med lika dålig handstil. Hon genomläste det, kramade det samman i handen och utropade med qvidande röst: c0, min Gud! hvarför säg jag det into i går, hvarför läste jag det inte då? Åkdonet stannade vid stationshuset till nordbanan.