Hvarjehanda nyheter. Lifvet på Öresund. Öresunds-Posten för i torsdags skildrar röselsen på det isbelagda sundet: Folklitvet mellan vår stad (Helsingborg) och Helsingör var i går verkligen storartadt, Ända från tidigt på morgonen till sent på aftonen var strömmen af menniskor, en oändlig procession, kringsvärmad af skridskoåkare och interfolierad af klingande ekipager, oafbruten. En hvar, som hade ett par skridskor och någorlunda förstod att bruka dem, ja, evhvar till och med, hvars naturliga fortkomstledamöter, äfven utan att vara stålskodda, tilläto en sådan vandring, och som icke, liksom jur den, beherrskad af en oöfvervinnelig fruktan, tänkte: Das Vasser hat keine Balken picht, tycktes ha föresatt sig att begagna sig aftillfället att, medan den så sällan förekommande gångbara isbryggan ännu existerade, ännu en gång, eller åtminstone en gång i sitt lif, göra den märkvärdiga turen deröfver. Och så bar det åstad utan ringaste betänkande, herrar och damer, gubbar och gummor, ungdom och barn, svenskar och danskar, i den mest pittoreska blandning, alla synbarligen strålande af den högsta belåtenhet och stolta öfver sitt mod att trotsa det i bojor bundna elementet. Den kompakta, till ett mera sansadt framåtskridande inskränkta stamtruppen betraktade med en viss afund de lyckliga skridskogångarne, dessa lätta, flygande kårer, som ständigt ilade förbi den, än pilsnabbt jagande åstad i en halsbrytande täflan, än skickligt dansande omkring och beskrifvande mer och mindre graciösa cirklar och krumbugter, samt sin sida helt naturligt betraktande plattfötterna med cn viss öfverlägsenhet. Ett stort antal unga damer och flickor gick på skridskor, många ganska bra, några med en utmärkt elegans och färdighet, som ännu mera förhöjde det naturliga qvinliga behaget och ovilkorligt fängslade de beundrande åskådaraes blickar. Mest uppseende bland skridskoåkarne väckte emellertid en man med träben, som deraf ingalunda generades att kila åstad så bra som någon annan, naturligtvis med en efter träbenet lämpad skridsko en miniature. Den nyttiga skridskoåkningen synes nu riktigt ha kommit på modet, och som ett bevis på, med hvilken passion den i dessa dagar öfvas, kan anföras, att en enda jernhandlare i vår illa stad blott i går sålde ej mindre än 80 par. Färden öfver sundet är också någonting atomordentligt lockande, och i går, i det vackra vädret, var den i synnerhet angenäm. Åmngbåtens passerande i sin kanal, medan folk på begge sidor svärma omkring den, erbjuder också en högst egendomlig och sällan förekommande. anblick. Om de danskar, som sålunda i går besökte Helsingborg, eller de svenskar, som besökte Helsingör, voro de flesta till antalet, är svårt att säga; hvad som är säkert, är emellertid, att de å begge ställena vid uppgången till kajen anbragta landgångsbryggorna voro lika mycket oeh lika oupphörligt belägrade, så att man oftast måste vänta en god stund innan man fick passera. tskilliga läto sig, vid närmandet till eller afgåendet från Helsingör, de förfriskningar väl smaka, som på isen från improviserade slädrestaurationer utbjödos, Helsingörs bagares förlag af kringlor länsades säkerligen helt och hållet, ty största delen af de återvändande svenskarne voro bektansade med dylika, som i triumflikt trofbsr med stolthet hemfördes. Ja, med ett ord, digen var glad och skall som sådan helt visst för alltid isfva i de tusentals vandrarnes minna