-— tU -—-— blef varse sina initialer, trodde hon att bokstäfverna betydde någonting annat. CHvad vill allt det här säga: — hviskade hon till Fingal. SDet vill säga, att vi båda äro för i afton ensamma herrskare öfver den här lila förtjusande trädgården, i hvilken vi ogeneradt spisa vår middag. Om vi icke vilja störas af betjeningen, sätta vi endast våra tallrikar på det här lilla spegelbordet. En tryckning på en fjäder kommer bordet att vända sig, och förse oss med nya rätter, under det vi njuta af lyckan, att med bra litet besvär servera 088 sjelfva. Men hvarför all denna praktfalla eklärering? Och had betyder det der strålande G H?4 Gundla Hjortt — naturligtvis.4 Adertonhundratrettiotre och femtiotvå! — Skulle . . . Skulle hotellvärden ha reda på min födelsedag? — ämnade min Gundla fråga, och jag svarar å hans vägnar: Ja! — De ä utomordentligt artiga karlar de här hotellvärdarne, och då jag för tre dagar sen var här och beställde vår lilla middag, anade han bestämdt, att jag ville på något sätt fira min älskade fistmös nittonåriga födelsedag. — Mannen är inte utan smak, inte sannt?4 Men nu spelade den osynliga orkestern upp ett potpourri af svenska folkmelodier, likasom för att gilva ökadt värde åt Fingals smekande ord,