Dagens Nyheter – 7 januari 1871, sida 2

Fiyktingen. På morgontåget till Paris den följande dagen syntes en djupt beslöjad qvinna med brådska och ängslan leta efter en kupå, i hvilken hon kunde vara allena. Då och då stack hon oroligt hufvudet ut genom fönstret, och en gång röjde hennes ställning nästan ett försök att kasta sig ut under trängens fulla fart. Konduktören gjorde ett varningstecken och straxt derefter ett besök utanför kupgdörren, för att spionera på den underliga, beslöjade damen, Vid framkomsten till Paris tog hon genast en fiacre, och lofvade kusken drickspengar, om han körde det fortaste han kunde till ett uppgifvet ställe. Den beslöjade qvinnan rusade uppför några branta trappor till sin bostad, kastade häftigt upp fönstret, som vette åt en mörk gård. Ett ögonblick såg det ut som om hon ämnat störta sig ner i det dystra svalget, för att krossa sitt hufvud mot stenliggningen i djupet, men nästa sekund kastade hon sig på krä framför en liten soffa och dolde ansigtet i sina händer. Ivgen snyftning, ingen klagan, ingeh suck hördes från den oroliga; endast ett sakta stönande ljud, som om bröstet varit sammanpressadt under någon plågande tyngd. Slutligen satte hon sig vid ett litet skrifbord