Dagens Nyheter – 7 januari 1871, sida 1

Gundla, van vid ett stillasittande lif, blef, oaktadt sin ungdom och sin helsa, småningom alldeles maktlös, och kände i dubbelt mätt glädjen af att i sin Fingal ha ett säkert, manligt stöd. . Man. hade öfverenskommit om att vara riktigt pariserförnäma och att äta middag framåt klockan sju, för att sedan med jernvägen klockan tio återvända till städernas stad. Under ifvern att beskåda allt, och då det unga paret dessutom intagit en liten frukost klockan ett, kände Gundla ingen hunger, utan mättade sig oupphörligen med den poetiska sj ilaföda, hvarpå hon bjöds. Fingal såg på sin klocka. Hon var redan half åtta, och skymningen började sänka sitt lätta flor mellan de majestätiska träden i parken. Nu kallnar vår soppa! — utbrast husarlöjtnanten helt prosaiskt, medan hans följeslagarinna stod försänkt i äskådande af den. präktiga vattenkonsten, hvilken likväl icke för tillfället spelade. CJag har beställt en liten lätt och behaglig middag å CHötel de France4 — fortsatte Fingal — men som luften är så vårmild har jag tillsagt om serveringen i den angränsande: trädgårdens lilla täcka paviljong, der vi kunna, vara fullkomligt ostörda. Och med dessa ord förde han sin s).öna gäst kortasto vägen från parken till hot ellet. När Gundla vid sin tillbedjares arm inträdde i den lilla, men ytterst smakfullt sordROSEN BLAND KAMELIOR, AF JOHAN JOLIN, bg.