Dagens Nyheter – 7 januari 1871, sida 1

MF som trots den respektabla åldern af 70 år icke skytt de med den äfventyrliga resan förenade faror. Hon ledsagade en hr Drolling, general-inspektör öfver allmänna viägarne; hon hade varit hans guvernant och städse följt honom i alla skiften. x I ett telegram af den 29 sistlidne månad från Besangon till Times heter det att preussarne åter varit olyckliga i ett anfall mot Belfort, hvarvid 1,400 af deras soldater blefvo gjorda odugliga. Den 21 ankommo 56 vagnar med tyska sårade till Chatenois; man påstod att alla de sårade voro ihjälfrusna då vagnarne anlände dit. x x Vi ha förut omtalat att franska regeringen beslutat nedsätta en komitt, med uppdrag att undersöka orsakerna till Strasbourgs och Metz kapitulation. Denna komitå är nu bildad och består af marskalk Baraguay Ad Hilliers, som är ordförande, samt divisionsgeneralerna Foltz, Grossbon, Martimprey och Pourict. Y x Nordd. Allg. Zeitung berättar att de franska fångarne i Rhen-provinsen — Köln, Koblenz och Mainz — utgörande ett antal af 60.000, uppgjort en plan till att befria sig ur fångenskapen på sjelfva julaftonen. De ämnade ötverfalla sina fåtaliga väktare på en gifven signal, afväpna och döda dem samt sedan, uuder vägen härjande med eld och svärd, skynda till franska gränsen, der de beräknade att finna hjelp, särdeles i Elsass. De militära äfvensom polis-myndigheterna hade emellertid blifvit varnade i tid och till den 24 skaffat sig betydliga infanterioch artilleri-förstärks ningar. I Köln voro 10.000 man samlade i barackerna, färdiga att rycka ut vid första tecken. Med anledning häraf gjordes intet försäk af fångarne att undkomma. Till Koblenz anlände en kista, adresserad till en fransk officer, och som befanns innehålla fem revolyvrar och en dolk, gömda bland klädespersedlar. Den 19 flydde två officerare från Dässeldorf, och ett antal mobilgardister försökte nyligen rymma från den sachsiska fästningen Königstein med tillbjelp af ett rep som de tillverkat af handdukar. De upptäcktes emellertid under det de höllo på att utföra sitt försök. Följden af allt detta är att man måste flytta en mängd fångar till platser, der det icke går så lätt att komma undan, i de östra och norra delarne af Tyskland. En krigsfånge som flyr ör alltid säker om att bli vänligt mottagen af sina kamrater, förutsatt att han icke komprometterat sin ära genom att bryta sitt hedersord, hvilket ingen behöfver gifva, om han vill bevara åt sig sin naturliga sjelfförsvarsrätt.