Dagens Nyheter – 5 januari 1871, sida 3

Hon gick en dag till en trakt der hon låtit företaga en nyodling. Der stannade hon på ett ställe, der flera karlar voro sygselsatta med att, förmedelst häfstinger, lyfta upp en sten, som de kringgräft. Efter flera misslyckade försök frågade Edberg om frun tilläts honom att hjelpa arbetsfolket. Ja, hvarför icke det? — Mitt livr kan bli smutsadt. — Nå, det måtte väl kunna hjelpas med litet. borstning. Edberg gick ned i gropen, bad arbetarne gå undan, kastade också undan häfstängerna, lutade stenen mot sig och steg med den upp ur gropen. — Detta hade sannolikt icke Simson förmått göra efter. När fru Grill hemkommit, och betänkt hvad det visade kraftprofvet innefattade, uppsade hon mannen ur tjensten, af skäl att hon icke ville behålla en sådan karl, som hon icke skulle med halfva godset kunna hålla i styr, om sådant skulle behöfvas. Förgäfves bad inspektorn om ändring, med förklaring ätt mannen styrde sig sjelf, var ytterst fredlig, så att man icke behöfde kalla tillsammans halfva godset för att styra honom, hvaremot det också för en principel vore rätt angenämt att, t. ex. på en resa, hafva i denne ende man detsamma, som om nådig frun hade halfva godset med sig. Det hjelpte icke, Edberg måste flytta ur tjensten, emedan han var för stark. — Huru havs sednvare öden blefvo, är obekant. (Medborgaren.) En egendomig landthrukere. Två studenter voro ute och reste på — rapphöna en sommar. Den ene fick på en gästgilvaregård det infallet att skrifva sig i dagboken för — Jlandtbrukare. Den andre, litet smått förtretad deröfver, inföll vresigt: Meo, min käre bror, säg mig af hvad för egendomligt skäl du skrifver dig för landtbrukare? Jo, af det skäl, blef svaret, att jag brukar vara på landet den här tiden af året. Em gvemsk fjötte. Från Fjellbacka skrifves: Bland passagerare med ångaren Ström stad, som den 16 d:s passerade vår hamn, på resa från Göteborg norr ut, befann sig jätten major Hansen på resa till sin hemort i Norge, Under den stund, som tartyget här qvarlåg för att lossa, begagnade sig Hansen af tillfället att besöka den bär på platsen boende jätten Johannes Falck, och voro dessa storheter å ömse sidor ganska angenämt öfverraskade genom att finna hvarandras storhet. Under det korta samtalet mellan dessa jättar upptäcktes, att vår jätte emellertid öfverträffade nörrmanneu i vigt med åtskilliga lisp. Johannes Falck vöger nemligen omkring 29 lisp.