Dagens Nyheter – 5 januari 1871, sida 2

de sina historiska minnen med beskådandet af åtskilliga märkvärdigheter, bland annat af Napoleon den förstes och Ludvig Filips hvardagsrum, och återvände just till den vackra parken, då de plötsligen fingo sigte på en herre och en dam, som trädde fram ur en sidoall. Långt förut hade de hört röster, som uttryckto den mest stojandoe munterhet, och när de mötande först syntes, gjorde de några särdeles lössluppna språng och attityder, som tydde på den lättsinniga dansen cancan. Som de styrde sina steg Fingal och Gundla till mötes, nedfällde den unga fästmön genast sin täta slöja. Husarlojtnanten gjorde ett brådskande halt, likasom för att vända, men det var för sent. Det främmande paret, som under illa bekämpad ysterhet nu sökte iakttaga en viss värdighet i -itt yttre, var icko mera än tre eller fyra alnar från våra ilskande. Fingal tryckte hatten djupare ned i pannan och stirrade ned på marken. Men ett kiingande skratt af den yra damen, i förening med ett glidtigt Bonjour, mon baron! Comment vous port z-vous, mon garllird!? — tvingade honom att se upp, så mycket mera som den främmande damen i samma ögonblick med sin parasoll oförsynt lyftade upp Gundlas slöja. SPardou! Milles excuses! — Ahl! Une blondine! Coquia! vous aimez les variations! Je suis