Dagens Nyheter – 5 januari 1871, sida 2

värdinnans ord, och följde, djupt beslöjad och åkande, sin älskare till jernvägsstationen. Som färden skedde på en hvardag fingo de unga tu vara alldeles allena i den första klassens kup de begagnade. Gundla hängaf sig med barnslig fröjd åt den snabba resaus behag, och lutade sig med barnets tillförsigt mot sin öfverlycklige hjerteväns axel. De talade om de bref, som, enligt Fiogals försäkringar och förfrågningar på posten, sannolikt skulle anlända samma dag eller den följande, ty de svåra vårstormarne hade fördröjt postgången — förmodade husarlöjtnanten. Att denne man, som kände sig så öfverjordiskt säll genom sin nya kärlek, en kärlek alldeles olika de sinnesrus han tillförene hedrat med detta heliga namn, att denne, i hjertats grund och botten gode unge man kunde i en stund som denna, då en älskande qvinvas hufvud förtroendofullt hvilade mot hans bröst, nedlåta sig till en lögn, en lumpen lögn, för att bedraga den oskuldsfulla! — Fingal blygdes för det svek, hvartill hans läppar gjorde sig skyldiga, och ledde samtalets flod in i en annan strömfåra. Han talade om sin fars ädla och upphöjda karaktär, han talade om Ragnarsnäs utomordentliga naturskönhet, om det nya Nf af verksamhet han ämnade börja, för att försona sina många år i nöjenas tjenst, och han talade om Gundla såsom ortens skönaste slottsfru