Dagens Nyheter – 5 januari 1871, sida 1

liga qvinnan. Naturen kunde icke samman länka ädlaro typer för ett menniskopar, Hvarför skulle deras inre menniskor vara så skilda till dragen? De anländo till den vackra staden med det stolta slottet och de märkvärdiga muscerna. De beundrade sig trötta under loppet af flera timmar; de sällskapade med Frankrikes store män, som prydde väggarne, och funno sig derefter flyttade in på dödens lekplats, slagfälten, genom Horace Vernets mästerliga taflor. Gundla var en lefvande bild af — förtjusningen. Ack, om hon hade haft sin far, den lärde mannen, som aldrig fått råd att göra en utrikesresa, och sina små nygiriga bröder med i dessa konstens verkliga tempelsalar! Fingal, som sctt dessa samlingar många gånger förr, satte sig på en stol, och bara njöt af den sköna beundrerskans beundran. De genomströfvade arm i arm, och Gundla obeslöjad, den herrliga, storartade parken, som var nästan alldeles tom på besökande. Våren hade sprängt löfträdens knoppar, och fåglarne sjöngo så vackert, att den unga svenskan kände hemlängtan bräcka sin puppa och redan fladdra med fullvuxna vingar. Ännu en gång talade de älskande om nordens skönhet och om hemresan, som skulle företagas af dem båda inom loppet af några dagar. De besökte slottet Trianon, hvarest de figna