a en ne Er nn anna nd Svenska beskickningen i bien. De förenade konungarikenas minister i Wien, hr Due, har erhållit tjenstledighet, och lär chefen för handelsoch konsulatafdelningenr i utrikes departemente s expedition, expeditionssekreteraren C; Lewenheupt, ha blifvit förordnad att såsom! chargå daffaires till vidare förestå nämdagbeskickning. Det tros att hr Due, som uppnått en ålder af nära 75 år, snart ämnar lemna ståtens tjenst och taga afsked från den befattning såsom envoyt i Wien, hyilken han utöfvat allt sedan år 1858, då han afgiek från norska statsministerembetet. Stockholms folkbanks öfverstyrelse hade i går afton sammanträde. Den antog, med blott ett par mindre ändringar, direktionens förslag till arbetsordning; bestämde den allmänna räntan å medel som i sparkassan insättas till 5 procent (de sovx på förhand förbinda sig att på bestämda tider göra insättningar och uppfylla detta åtagande erhålla, till uppmuntran, en half procent högre ränta); fastställde det belopp, hvarintill lån å bankens egna aktier i densamma må belånas till 30 procent af å aktier inbetalta kapitalet; samt bemyndigade direktionen att upptaga ett kreditiv af 10,009 rdr. Å terförsäkringsaktiebolaget Poseidon. Vid i måndags hållet sammanträde med dem, som tecknat sig för delaktighet i detta bolag, diskuterades det af inbjudarne uppgjorda förslaget till stadgar, hvilket i sin helhet godkändes. Endast några smärre redaktionsförändringar vidtogos; och beslöts af de närvarande, att expeditionssekreteraren Sanndahl, som ledde diskussionen, skulle å bolagets vägnar ingå till k. m:t med begäran om sanktion å de sålunda omändrade stadgarna. (D. A.) ÅA Mindre teatern gafsi förrgår och i gär en folkkomedi med det bekantar namnet SAndersson, Pettersson och Lundström, dock icke hr Hodells bearbetning, såsom man af namnet kunde hå skäl att tro, utan en be: arbetning, fritt efter Nestroy, af G. Eng: ström. Det kan ej undgå att väcka förvå ning, att tvänne bearbetare af Nestroyr stycke just hittat på samma svenska benämning 4 pjesen. Men ännu högre stiger öfverraskningen, när man ser att hr Engströms bearbetning, med få förändringar, i afseende å uppställning är lik hr Hodells pjes, som gifvits på Södra teatern — och den liknar hr Hodells bearbetning äfven deri, att der denna afviker från det tyska originalet, der har äfven hr Eogström gjort en afvikelse, der hr Hodell inlagt en ny scen, der har hr Engström gjort detsamma och efter samma id som hr H., och der hr Hodell instuckit en kuplett, der har hr Engström äfven insatt en sådan i sin bearbetning. Hr Engströms kupletter sjungas dock på andra melodier och hans personer ha andra namn än hr Hodells, det är skilnaden. Kort sagdt, man har här för sig ett förhållande, som visserligen icke är nytt inom de ambulatoriska teatersällskaperna i landsorten, men som hittills, så vidt vi kunna erinra oss, varit okändt inom hufvudstadens teaterverld — ett förhållande, som leder tanken på den litterära eganderätten och hvad lagen derom stadgar. Onekligen föreligger hör ett exempel på ett alltför närgävget intrång på området af en annans cganderätt; ty det är alldeles klart för hvar och en, som sett PE SVS 0 VTI TATT YRKET TNLNTVEIYPLII TER JÖS VV PEIR