Dagens Nyheter – 3 januari 1871, sida 3

Meddelanden från allmänheten. DJ Hr redaktör! Jag dristar icke tro att era öron besitta samma egendomliga njutningskapacitet som mina, men just derför bör ni vara villig att med en gvartspalt af er tidning ge rum för ett meddelande som säkert länge, om ock ömedvetet, legat och tyngt på den moådelsamma delen af allmänhetens hjertan. Låt mig då först lofsjunga den enda plats i hufyudstaden der nattskrän icke blott är officielt tillåtet uten excqveras å dragande kall och ermbetels vägnat — jag menar Jakobs torarum. Lyckliga kyrka! du och din styrelse har någon gång varit allmänheten en nagel i ögat, reen i alla tider hav din ternväktare fovnits på sin höga post och med öronslitanda ljud hälllt publicum vid vakna sinnen. So derför är du mig alltid dyr och kär. Jag var bara tio år när din skorsten föll från den upphöjda plats dag, var bara barn då och stojade lårgt uppe i norälan den, men striden för skorstenens bestånd och dånet af dess fall nådde dock mitt öra och fröjdado min barnasjäl. Men du, trefallt sällo vaktare af Jakobs helga hus, du är mig dock mer än både kyrktorn och råd. Hur mångens nattro har di ej stört, hu kallat, hur månget Jjuft hviskande ba: har du ej afbrutit, hur mången uppsluppen fröjd har da ej gynnat, då dina falska toner djerft skurit ned gerom nattluften! Hur måhgeh ensling har dö cj muntrat, hur månöch skönhet här dö ej skrimt? Lit gatdera skryta med sin paradirumma, kineserna med sin gonggong, Roos med sitt positif och Berns med sin Lohengrint — du, o ternväktare, bliv mig dock kärast. Du är gom då så länge försvarat. mer än alll detläj dd ståt ensam och ouppe hans vigtiga syssla. Den är af h nädd på din könstnärshöjd. Tillåt mig derför att meddela allmänheten elit förslag rörande denne totnYäktaro och e och öfver hufvudena taget ansvarsfullare art än mängden af andra: det ligger derför vigt uppå att tjensten äfven till efterkommandes glädje skötes ar dettill särskildt Proparerade strupar. Må derför der reflekterande åcici af allmänheten, den som inte allena lefver för stundens njutningar, förena sig till ett bolag, dels för att genom ctt apanage hålla den nuverande ternvökteren vid lika hes strupe, dels för att arbetd på ästadkorsmando af en ny, när tonerna slutligen cn gång ohjelpligt fastnat i den gamles hals, Svår Mir han att mista och ännu svårare att ersätta, men med användande af samfilda krafter och gohöm bildandet av en stadig fond för stipendier till lofvande artister bor Hal slutligen kunna bringa något lyckligt subjekt till samma höjd af egendomlig konstnärlighet. Om alla aktierna blefvo tecknade kunde belaget sedan kenstitnera sig under namn af stockholms Aktiebolag för fångst ovh dressyr af torn-dyftar för Jakobs kyrka. Undertecknaren kan ej annat än uttala sin tysta önskan att få inväljas i direktionen, af hvilken han lofvar att bli en lika intresserad som vorksam ledamot. Vän of oljud.