utbröt, begaf han sig till förstnämnde land för att genom ärorikt deltagande i dess försvar förskaffa ny glans åt sitt militära rykte i fäderneslandet, och han ansågs icke ha varit utan del i turkarnes första framgångar. 1854 blef han också ånyo invald i riksdagen, der han alltid visade sig som vän af konungadömet. När Spanien år 1859 företog ett krig mot Marokke, blef han utnämnd till högste befälhafvare öfver den der opererande armåns reserv och höljde sig med ära i alla bataljer och segrar, så att han sattes i spetsen för den expedition, som i förening med franska och engelska trupper afsändes till Mexiko 1861. Spanien liksom England afstod snart från att fortsätta med denna sedan de kommit underfund med Napoleons egoistiska planer. Efter att ha lefvat flera år i England och Frankrike, begaf sig Prim på eftersommaren 1868, förklädd, till Spanien och blef en af ledarne i den revolution, för hvilken Isabella den andra måste lemna sin tron. Ehuru Serrano sedermera varit regent till namnet, har Prim — krigsminister och med det högsta anseende inom Paris — egentligen styrt Spanien till dess att det nu fick sig en konung i hertigen af Aosta. Om anlsäningarne och upphofsmännen till mordet känner man ännuu ingenting.