Dagens Nyheter – 31 december 1870, sida 3

Till Ben sista snön på året 1870. Fall, rena snö, från himlens sky, Fall sväfvande och sakta ned Och lägg dig öfver stad och by, Och öfver skog och fält och hed. Begraf med Omsorg, o, begraf Allt hvad det fiydda året gaf Af ondska, fiendskap och nöd, Af qval och jemmer, sorg och död. Kom, svalkande och ljuflig, kom Och bringa lindring, bringa tröst Och svep din hvita mantel om Hvart öppet sår på Herthas bröst. Ett glömskans barn du lägger stum Din kalla hand på hvarje rum, Der glädjen dansade och log, Der qvalet kämpade och dog. Tr året började du lå Förborgad i ditt våta tjäll Och sömmade på hvitt och f å rosig morgon, dunkel qväll. Så for du ner vid mången flägt Af Bores kalla andedrägt, Och föll ännu ur gubbens hår, Vid det han mötte solig vår. När efter månader — blott få — återk ill skog och strand, Hvad gräslig jemmer hördes då Från Galliens, från Germaniens land. CK, ert u varit der t din slöja, hvit och skär, På stridernas och dödens bädd, I blodets bjerta purpur klädd. O, att du kunde svepa den Kring hvarje såradt menskobröst Och SR ned från himmelen En mild hugsvalelse och tröst, Och med din lätta, lena hand Utsläcka hvarje hatets brand Och hviska ljuft om lugn och frid. I denna stormuppfylda tid. Må aldrig du i Skandien se, Vid krigets lågors hemska sken, Hur se; orfröj och hämdlust le, Då städer falla, en och en. Nej. må du se i hvarje bo, Förnöjsamhet och flit och ro, Främst under detta nya år, Som skyndsamt oss till mötes går. . Wilhelmine.