Dagens Nyheter – 31 december 1870, sida 2

-— VA — ongen, så är det inte möjligt att fröken v. Dörben kan ha rätt i sitt omdöme. Bäkert, ack, säkert har hon blifvit missledd af dessa onda tungor, af hvilka det finnes så många öfverallt i verlden. Men medan Gundla tänkte, handlade hon. Hon undersökte åter den mystiska passagen, tyst och stilla som om ett andeväsen rört sig derinne. Hon fann till sin obeskrifliga glädje nyckeln sitta omvriden qvar i låset. . Hon drog undan regeln, läste upp dörren och lyste försigtigt i den lilla mörka trappan. Med några steg var hon vid en liten jernbeslagen bakport, men också i den satt nyckeln qvar, för att hindra alla försök att begagna falska nycklar utifrån: Denna trappa ledde också ner till gården, men sjelfva porten tycktes blott begagnas undantagsvis, och då husets ekonomi gjorde den nödvändig. Det var ju en ingång så obemärkt, att kärlekens gud tycktes ha anordnat den enkom till älskandes möten. Smygande och tyst som en vålnad, återvände Gundla till sitt rum och satte sig ned att besvara baron Fingals bref. Men hon ref sönder hvad hon skrifvit två eller tre gånger, innan hon blef nöjd med sitt svar, ett svar, hvaruti hon vägde hvarje ord med guldvigt. Och glad att hon icke under hela tiden blifvit störd af madame Regnier, lade sig den unga flickan på sin bädd, för att drömma