Dagens Nyheter – 30 december 1870, sida 1

Eriget. Från Paris. Den officiella tidningen motsäger uppgiften, att äfven brödet hädanefter skulle utdelas rationsvis, yttrande: Paris skulle visserligen gerna underkasta sig sådana umbäranden, om så vore af nöden, ty det är beredt att offra allt för äran och fäderneslandet; men förråden medgitva att bespara Paris denna nödvändighet. Massan af det försålda brödet skall ej förminskas; endast i qvaliteten skall det blifva skillnad, i det man nu blott skall försälja ett groft bröd af samma slag till alla konsumenter. Kött fattas icke heller; man skall dagligen utdela detta i municipal-slagterierna, utan att göra någon förminskning i den qvantitet, som för närvarande är bestämd. Så äro vi trygga för qvantiteten af kött och bröd, hvilka äro de hufvudsakligaste lifsmedlen. Man skulle kunna säga, att efter tre månaders belägring detta resultat är att tillskrifva befolkvingens vishet och fosterlandskärlek; befolkningen har visat sig lika stark i umbäranden, som hjeltemodig i farorna. Vi ha svurit att intet pris skall vara oss för dyrt för atträdda fåderneslandet, och detta skall lyckas oss genom det största lugn och den oaflåtligaste gaksamhet. Under striderna utanför Paris den 2 december råkade 4 tyska officerare i fångenskap. Rörande deras vistande i Paris skrifves till badensische Landeszeitupng: Officerarne frigåfvos åter, derför att regeringen icke kunde ansvara för deras personliga säkerhet. Enligt deras iakttagelser kan Paris för lifsmedels skull ännu länge hålla sig: På gatorna ser man ännu många hästar i tjenst, och äfven i annat afseende äro gatorna lifliga och inga spår af nedslagenhet förspörjas bland mängden, De fyra officerarne behandlades utmärkt-artigt af både civila och militära myndigheter. De voro inbjudna till middag hos inrikesministern, hr Picard, och undfägnades med de utsöktaste rätter och viner. Trochu och parisiska generalstabschefen Schmitz, en elsassare, deltogo i middagen. Pariser-herrarne förundrade sig öfver att stadens beskjutning icke längesedan hade börjat. General Schmitz tyektes tili och med önska detta, ty. han hoppas då på ett utbrott af raseri hos pariserbefolkningen, som vid första anloppet skall öfverflygla de tyska förskansningarna. Officerarne köpte sig civila kläder och kunde på detta sätt promenera