Dagens Nyheter – 28 december 1870, sida 1

— THzHXLzZA RR RR ss värjor och sina enskilda tillhörigheter. Förutom mobilgardister funnos bland fångarne liniesoldater, turcos och artillerister. x x ök Från Versailles skrifves den 12 december, bland annat: Storhertigen af Mecklenburg påträffade efter striderna vid Meung och Beaugency oupphörligt nya franska truppkårer, hvilka dels voro bildade af den egentliga Loire-armån, dels af vestra armån, dels af den på jernväg skyndsammast framskaffade syd-armån, som man hade börjat utbilda och samla vid Marseille. Det märkvärdigaste med alla dessa strider var att storhertigen af Mecklenburg, som i general Stosch pyligen funnit en ypperlig strategisk rådgifvare, under de dagliga striderna alltid vann terräng och hvarje ny morgon åter såg sig anfallen af nya, öfverlägsna franska stridskrafter. Det är således icke vi som gripa till offensiven i dessa små fäktningar, utan alltid fransmännen, hvilka ha insett att en defensiv strid med deras ännu till en del oöfvade trupper erbjöd minsta utsigterna till framgång. Såsom det vill synas, stannade prins Fredrik Karl, ännu innan den af konungen bestämda rastedagen kunde hållas, kring La Fert St Aubin med sin armå (som var stadd på marsch mot Bourges) vid underrättelsen om hvilka betydliga stridskrafter, storhertigen af Mecklenburg ännu funnit på högra Loire-stranden. Ja, en senare rapport, som förmäler att 3:dje och 9:de kårerna haft segerrika fäktningar i trakten af Blois, antyder till och med att dessa afdelningars direkta marsch söderut inställdes, för att ändras till en marsch i sydvest öfver Bloris till Tours. Afven i Tours måtte man fått nys om denna förändrade marschriktniog, ty redan den 8 december på aftonen lemnade hela regeringen jemte diplomatiska kåren i allra största hast den sistnämda staden, för att fara till Bordeaux. Redan förut hade krigsministern nedsatt den undersökniogskommission, som skulle yttra sig om, huruvida general Paladine hade handlat förrädiskt, då han med 200,009 man och mer än 500 kanoner hade utrymt Orleans åt de tyska trupperna. Denna utrymning torde, ehuru den räddade en del af franska Loire-armån, ur sträng militärisk syopunkt svårligen låta rättfärdiga sig, då neutrala och militäriskt bildade personer försäkra, att de framför Orleans, af franska ingenwörer anlagda förskansningarna skulle under sex veckor med lätthet ha kunnat bibehållas af 30,000 man kärntrupper mot 300,000 angripare.