Dagens Nyheter – 28 december 1870, sida 1

-—-—-—ät b -— vällukter af olika slag, härmande stundom ända till illusion den ursprungliga doften hos blomman, änskönt den artificiella vällukten, naturligtvis var temligen efemerisk. Men icke blott parisare eller främlingar från Europas alla ändar trängdes om -hvarandra derute, bugande och komplimenterande framför de juvelsmyckade damerna, äfven representanter från andra verldsdelar fägnade gina ögon med anblicken af denna yppiga växtlighet, dessa tjusande, fast oäkta barn af blomstergudinnan. Turkar, perser, arabiska höfdingar och kineser beundrade skiftesvis dessa förtrollande leksaker, och prydde sig med buketter, på hvilka de luktade, skakade på hufvudet och luktade om igen. Och bakom alla dessa menniskohufvuden, så olika formade och prydda, hela den rörliga boulevarden utanför. Sannerligen måste inte den stackars prestdottern riktigt anstränga sig, för att kunna ha sina ögon fästade vid arbetet. Hvilken skilnad på utsigten från denna plats och på utsigten från hennes lilla fönster hemma i prestgården! Här det rörliga, brokiga, fantastiska, ögonfängslande pariserlifvet med allt sitt sorl, sin glans, sin äflan och sin — tomhet — och derhemma den lilla trädgårdstäppan, björkarne, ängen och insjön, med sin tystnad, sin nästan heliga tystnad, endast störd af det fjerran sorlet från Luggaviforsen, och sin enformighet, endast lifvad BOSEN BLAND KAMELIOB, ÅF JOHAN JOLIN, 3.