Dagens Nyheter – 27 december 1870, sida 7

OM fyffonringen nu i polffa Ipringer; De ftora od de gamla danfa med. Se barnen... der är Kf i fwarie finger; På födan feft fe Himlens enalar ned DM flägta med den filfmerhmita mwingen; Mer ffuldlös är ej någon fröjd; nej, ingen. Ja, danfen, lefen, alada barn, och njuten Af allt det goda julen er beffär. Han flyr få fnart, den mwingade minuten, OM blirten Kf, han genaft borta är. Cn irolös merid dIerutanföre mäntar: Gif aft! gif aft! — den ren på dörren gläntar. — Så talar mormor 08 i famnen tryder En efter annan af de fära fmå, Wi hvilkas innerliga fröjd hon tyder Sig barn på nytt. ME, fudar hon at må Så fent, fom möjligt, werlden dig förmila Med fina många frejtelfer, du lilla! Lef få, att ftädfe någon blomma finnes Owar från din flydda barndoms paradis Att utan förebråelje du minnes Den tid, då du war mera fill än mis. FLäl, om du eu gång, prydd med alädjens franfar, Med egna barn omfring en julsrar danfar. TVilHelmina. VE ARVET EEE