Dagens Nyheter – 27 december 1870, sida 7

DM följa henne mellan ffåp och dörr. IMRen midt på förmiddagen fudar Elen: SHmwad dan är lång! Wi lefma ej till qwällen. Ömad fröfl Omar qwinna inom hus är tvägen Id fyplan. Middan fommer, faftän fen. Rå, barn, Iwar har aptiten tagit mwägen? J även ju få mätta, bwar od en. Men mvarje barn fig tyft på ftolen mrider Oh fer på flodan om ej tiden lider. No, det är flymning. Gläd dig, barnaffara; Ru jularan prydes uti hwarje hus; Ty ljus och aladt på juln det måfte mwara! Se, fjelfwa himlen tänder fina ljus. Dod, barnen, uti fommarn ftängda inne, Ha ej för hunlens ftjernor något finne. DS, fvilfen undran! Hmwilfen längtans pina! Doc, ändtliat Sliv det flut på detta tmwång, Oh barnens blitar af förtjusning ffina. Salsdörrarne med buller oh med bång Slås upp, od derifrån ett ljushaf ftrömmar, Mu bli de merklighet, de ljufa drömmar! Se, fwilfet julbord... öfmerfult ot gåfvor, Loffater, böcder, Mäder ... O. hmwad fröjd! Och bröd och nemnam, uti rifa håfivor; Ett grenljus tronar från armftafens höjd. Så många grenar, fe — ty glömd är ingen — Som länfarne i glada fyffonringen.