mager. Äfwen andra dylifa puts berättas, genom hwilfa främlingarne ingåfwo rysfarne mördnad jamt ffaffade fia fieljwa trygghet. Daltadt fångarnes belägenhet fåledes i allmänbhet war bättre, än de funnat och mågat hopvas, qwarlefde fäderneslandet i få lifligt minne hos dem, att många, trot3 de otaliga fwårigheter, iom ftällde fig ti mägen för utförandet af fådana nlaner, förfölte genom flyft befria fig och åter wända till fofterlandet. 3 Sidirien blefiwo fån: garne ej heller bewafade med få ftor noggrannhet jom ti Nypland, hwarför rynmningsförfök derifrån ej mworo fälljynta. Man har flere fagolifa bevättelfer om bhurudana lidanden flyftingarne utiodo, med hwillet mod och Hwilfen fintlighet de väddade fig ur fmårigheter, famt förtjusningenr hos de få, fom Ilydadas nå fina önffningars mål. Hela mwedor och månader måfte de fmyga fig fram genom flogar och ödemarker, och, då de manligen sj mworo förjedda med mapen, fingo de lifnära fig of rötter, bär jamt mildfogelsägg och ungar. Emellertid mar denna foft naturligtvis nog napp od) felades ibland helt och hållet, få att de, vafadt fin ftora förmåga att umbära, af fungerne mal drefmos till menniffors boningsplatfer, i ymwiltet fall en förnyad och fvårare fångenffap blef deras lott, om ej de ryffe bönderae acnojt bjelflogg fitt byte. Genom de undersarafte fame manläniningar af Händelfer lydades dod några, ir, jemnförelfemis ide få, återmända till fofter