men ännu osårade hind, din Cgrenadier på sin post, din evigt älskande Gundla. Men den unga flickan fick icke på länge någon blund i sina ögon, sedan hon lagt sig på sin enkla, men snöhvita bädd, med sparlakan af tunna hvita gardiner, upptill, af brist på ornament, af madame Regniers egen hand sammanfästade med en artificiel törnros. Hon tänkte oupphörligen på det lilla äfventyret och på den unge älskvärde baron HElghjerta med sina märkvärdiga ögon. Det var nu redan andra gången han på kort tid uppträdt som hennes riddare. Hon glömde till och med att skänka en enda blick åt sin kära medaljong. Det var visst första gången hon sedan sin ankomst till Paris somnat utan att säga godnatt åt elfenbensynglingen.