Dagens Nyheter – 27 december 1870, sida 2

Hon hade tillverkat ett garnityr af heliotroper till en baldrägt så mästerligt att sjelfva madame Latoar, så njugg på beröm och så afundsjuk på hvarje framstående talang inom hennes fack, icke kunde neka att säga sin elev åtskilliga komplimanger. Fröken v. Dörben hade icke så obetydligt misstagit sig på den charmanta fransyskan, och icke insett att en elev som Gundla, strålande af skönhet och behag och dessutom med obestridliga artistiska anlag inom det handtverk, som madame Latour adlat till konst, icke i längden kunde undgå att utsätta sig för sin mästarinnas afund. Madam Latour, en dame på närmare fyrtio år, hade en gång sjelf varit en beundrad skönhet, men då hon lemnade sin artistiska bana som en framstående fruktoch blomstermålarinna, och öfvergick till feuristyrket, ådrog hon sig lika mycket uppseende för sitt aimabla väsende som för sina mirakulösa blommor. Enka efter en ung löjtnant, som under mycket romantiska omständigheter stupat i Algier, blef hon omfattad af den förnäma verlden med ökadt intresse, och samlade snart genom sina vidsträckta blomsteraffärer en betydlig förmögenhet. Hon hade också en viss aristokratisk hållning, och mycket förfinade lefnadsvanor, hvadan hon med ett förnämt småleende afslog fröken v. Dörbens anhållan att Gundla skulle få ett hem hos sin lärarinna.