Dagens Nyheter – 27 december 1870, sida 2

(Vi sutto tillsammans på italienska operan här om afton, och han hade efter en middag hos excellensen Löwenhjelm haft artigheten att bjuda mig en plats i sin loge, den loge han för säsongen fått till present af en viss lady, Napoleons närvarande ideal och fordna beskyddarinna, medan han som flykting vppehöll sig i London.4 CÄn sen, än sen?4 Men nu förgick alldeles tålamodet hos madame Regnier. Hon märkte på Gundlas intresserade blickar att något vigtigt vari fråga, och hon ansattes svårligen af qvinnans arfsynd nyåkenheten. Hon steg upp, gjorde min af att genast vilja gå, så mycket mera som hennos person under konversationen på ett Cinsupportabeltt språk gjordes med afsigt alldeles öfverflödig. Men med några veritabelt frausyska komplimanger afväpnade Fingal ögonblickligen den sårade lilla damen, och de båda nordboerna gjorde ännu en gång mångfaldiga ursäkter för sin taktlöshet, i det de skyllde på det fula språket, som likväl hade det trollska med sig, att två landsmän omöjligen kunde låta bli att tala det. Fingal nödgades nu upprepa på fransyska hvad han nyss sagt till Gundla på svenska, och redogjorde omständligt för sin plan och Bina förhoppninger. Han omtalade huru den allsmäktige ladyns smakråd ofta af henne mottagit uppmaningen att framställa någon