Dagens Nyheter – 24 december 1870, sida 1

Rn a a re an om sin hals. I krig spionerar fienden alltid. Får han veta någonting af vigt, så söker han ovilkorligen att på ett eller annat gätt derom underrätta de sina. Men endast den spior, hvilken erbjuder sina tjenster för pengar, är föraktlig, och gäller detta isynnerhet om han tillhör det fiendtliga lägret. Spionen uppträGer i olika skepnader. I dag är han en tarfligt klädd bonde, i morgon en sprätt, och i öfvermorgon kan det hända att han visar sig i presterlig drägt eller nöjer sig med en beskedlig borgares anspråkslösa yta. Äfven qvinnokläder begagnas ej sällan af spioner. En till utseendet mycket gammal och klen gumma, som en gång gick i skogen och plockade ved i en korg samt dervid liksom oafsigtligt kom de tyska förposterna särdeles nära, befanns sedan, då hon blifvit tillfångatagen, vara eo rätt kraftfull yngling. — — — Det är en lycka för oss tyskar att blott i högst sällsynta fall en fransyska förstår vårt språk; eljest skulle vi med säkerhet ha att frukta en icke ringa mängd qvinliga spioner, i synnerhet i Versailles, der, trots alla försigtighet:mått och undersökningar, hemliga förbindelser med det cernerade Paris ännu fortfarande synas ega rum ). Till soldaterna sälla sig otta, efter hvad vi haft tillfälle iakttaga, 10 å 14 års gossar, de 8. k. regements-lärlingarne, som vanligen rymt från. sina föräldrar och på det besynnerligaste vis kommit till krigsskädeplatsen. Ej sällan ha de varit nog sluga att strax före något trupptransport-tågs afgång gömma sig i jernbanvagnarne, och då de sedan under färden blifvit upptäckta, ha de gråtande tiggt och bedt ätt få följa med i kriget, dervid lofvande att städse stå tillreds att göra soldsterna alla möjliga tjenster. Herrar lärlingar ha också i mången stwid varit till så stor nytta att soldaterna vanligen lägga ett godt ord för dem då officerarne vid ett eller annat tillfälle viija låta skicka dem hem igen. Utan att känna den fara, för hvilken de utsätta sig, hemta de åt soldaterna midt under det värsta kulregnet friskt vatten och andra förnödenbeter. De äro i allmänhet stolta om man använder dem i och för något uppdrag; snabbfotade, lugna och kallblodiga skynda de att tillfredsställa alla sådana önskningar hos soldaterna, som det står i deras förmåga att uppfylla. I att koka mat och kaffe, uppgöra läger-eldar 0. 8 Vv. ha de tillegnat sig en ster färdighet. Emellertid ha de för egen del inga anspråk pi lifvet, de bivuakera, dela hunger och strapatser med soldaterna och behandlas derför af dessa såsom regementenas söner. På sista tiden lära dessa krigsgossar blifvit mera sällsynta; förmodligen ha vederbörande mot deras egen och soldaternas vilja låtit skicka dem hem till deras föräldrar igen. Biand personer, som man träffar på krigsskädeplatsen, vilja vi icke lemna krigs-ruristerna oomuämnda. Dessa visa sig vanligen efter intagandet af en stad eller fästning, och nyfikenheten är den enda driffjeder som sätter dem i rörelse. Med ett exemplar af Baedekers handbok för resande i fickan, en kikare i handen samt härjemte en fältflaska, en jagtväska och en bastant käpp auträda de sin vandring. — Allt betraktas med intresserade blickar och i närheten stående soldater öfverösas med frågor. Jagtväskan fylles med krigstrof6er af alla slag. Bomber och granatskärfvor, blodiga uniformspersedlar, sönderbrutna vapen m. m. stoppas i viskan som härigenom blir allt tyngre att bära. Engelsmän saknas naturligtvis icke bland turisterna. De äro lätt igenkänliga såväl genom sin abnorma drägt, de tunga skorna med gula läderdamasker, som gerom sina flegmatiska rörelser. Sin oumbärliga Bradshaws handbook släppa de icke ett ögonblick ur handen; den följer, dem på 4) Vi behöfva knappt påpeka att äfven preussarne använda spioner. e Ne