-— 1UA -—-— åt på hemvägen. Klockan var mellan två och tre på morgonen och båda längtade till sina sängar. När de anländt till en af dessa små folktomma gator, som, dåligt upplysta, blifva ännu dystrare genom någon kolossal mur, på hvilken man endast läser polisinskriptioner, och hvilken mur utgör den fönsterlösa baksidan af något åt andra gatan vettande hus — hörde de plötsligen steg bakom sig. De vände sig om och sågo två karlfigurer stanna, då de sjelfva stannade; de fortsatte sin marsch och afbröto den under sin lifliga diskussion om republik och monarki, men de båda efterföljande bibehöllo sig alltid på samma afstånd. Slutligen märkte de, vid det dunkla skenet af en enstaka lykta, att de båda karlfigurerna voro et par Sergenti de ville. eDu ska få se att man spionerar på oss — sale baron Fingal hal!högt. — Alltsedan dia tvetalan, när det gällde att säga ditt namn, äro vi ett par misstänkta figurer, och man vill ta reda på vår bostad. Men i så fa!l skola vi vilseleda spårhundarne och göra en sidokurs inåt den här mörka gränden, jag tror att den förer oss fram till Rue Saint Claude eller Rue de Harlay, men vi komma alltid fram till boulevard Beaumarchais, och sedan ha vi inte så långt hem. De båda mnattvandrarne gjorde åtskilliga krokar, men oupphörligen och på samma atstånd hade de sina båda bespejare. ROSEN BLAND KAMELIOR, AF JOHAN JOLIN. i.