tycktes rasa, desto skarpare fixerades han af bror August, hvilken med det största lugn i verlden mötte den förnäme mannens blickar. Slutligen, just som de båda landsmännen trodde honom i begrepp att tilltala dem, gjorde han i stället en plötslig venstersväng, och syntes efter några sekunder i samtal med ett par af betjeningen, hvilka djupt bugande mottogo en befallning, som tydligen rörde de båda oförsynte nordboerna. Ser du, ser du! hviskade Fingal. — Det der rör oss! Nu bli vi sannolikt observerade och bespejade hela natten. Vi förefalla misstänkta, och allt det der för dina fördömda studiergt skull. Yan man då inte betrakta folk, utan att det klart och tydligt skall märkas ?4 CHvarför tål inte folk vid att bli betraktade? När man spökar ut sig som en narr, så är det väl för att väcka uppseende; och på den der lilla gubbsprätten fattades det sannerligen bara små bjellror på frackskörten. Tyst, tyst! Der ha vi presidenten! Kom ska vi tränga oss fram och uppfånga er strålo af nådens sol.4 tSom bara utstrålar iskylat — svarade bror August. Fingal Elghjerta drog gin landsman med sig genom de bländande salonger, som skilde dem från herrskaren, och efter en stund stodo de på ett afstånd af tre eller fyra alnar från honom.