Article Image
August, som återigen iklädt sig skepnaden af en prestman, hvilken låg sjuk i Nizza. De båda herrarne hade ställt sig på post i en af de yttre salongerna, för att noga fixera hvarje dam, som defilerade dem förbi, och för att om möjligt på detta sätt upptäcka den sköna okända. cHar du sett något?4 — sporde Fingal, som under strömmen af balgäster hade svårt att granska hvarje dam för sig. Mycket och litet på en gång. Jag ser allt det granna filigramsarbetet på den stora kro-krokan, söm heter pariserverlden, men jag ser ingenting af sjelfva tårtan, kärnan, hoc est — folket. Jag ser de menskliga svagheterna i galadrägt, men jag ser isgenting af menniskan i vacker mening taget. Nej, då är det roligare att stå en stund på Pont neuf4 och betrakta violinisten eller klarinettisten på dåcadence, eller sjelfva la guitaristeX den f. d. firade sångerskan. Sådana der skolbarn från lifvets och pröfningens skola, de äro någenting att studera. De hör se alla så ut-utstuderade ut. CÅhja, du kan ha rättt — svarade Fingal tankspridd, ty han var icke böjd för några reflexioner. CSer du den här lilla påfågelsmenniskan till exempel — fortsatte bror August, medan han, som af naturen var litet närsynt, men dock inte begagnade lorgnett, kisande med ögonen, betraktade en balgäst helt nära ROSEN BLAND EAMELIOR, ÅF JOHAN JOLIN. 20.

23 december 1870, sida 5

Thumbnail