Dagens Nyheter – 23 december 1870, sida 2

Hvarjehanda nyheter. Eromtidahägring. Sydsvenska Dagbladet, som utgifves i Malmö, meddelar i sitt nummer för den 21 dennes ets telegram från Stockholm, enligt hvilket k. m:t skulle till nordstjerneriddare ba uträmt vice häradshöfdingarne Hjalmar af Petersns och Otto Robert Themptander, Dessa unga män blefvo för några dagar sedan befordrade till vice häradshöfdingar och hafva sålunda ännu ej kun: nat få nägon nordstjerna, men sagan torde nog bli sanning en gång. Et: manuekrigt Ina studentkandidat under gamla studentexamens tid var ganska hemmastadd i sina examensämnen förutom i svenska språket, hvaruti han var mer än löfligt skral, långt ifrån sällsynt i forna dagar. Normen för kommateringen i ett svenskt skriptum hade han aldrig fått klar för sig, hvadan han också i sin kria för studentexamen satte skiljetecknen i symmetri med hvars andra (naturligtvis då utan afseende på sammanhanget i sielfva krian) på samma sätt som han sett fogningarne i en tegelstensmur ordnade. Den gamle hedersmannen kursor B—m, som under skrifningen tillhört bevakningen och sedan inom fekulteten fått någon del af säväl krians egendom iga inuthåll som dess ännu märkvärdigare tegelstcenskommatering, yttrade några dagar ofter skrifoingep, då han af den oroiige studentkandidaten tillfrågades om han visste, huru det gått i svenskskrifningen: Jo, det skall jag säga, det har gått så för herrn, stt hundra år härefter blir bestämdt herrns kria ett manuskript. En krigskorrespondents funderingar. Med mindre man åtföljer den general, som för befälet, kau man icke göra sig en föreställning om hvad som föregår under en slagtuiog, och det är en förfärlig anblick att genom en operakikare se, hur folk och höstar massakreras. Då riddare avgrepo hvarandra med lansar, låg det en viss ridderligbet i kriget; men det ligger hvarken något ädelt eller upplifvande i att se en mängd olyckliga bretagniska bönder, som icke ens kunna tala franska, och ett lika stort antal kryddkrämare från Berlin, hvilka troligen icke begära något bättre än att få komma tillbaka till sina bodar igen, nedgöra hvarandra på en qvart 3 en half mils afständ med kulor af jern och bly, många sf dessa fyllda med exploderande ämnen, Jag medger att jag beklagar bästarna nästan lika mycket som karlarne. Det tyckes vara 0ocrhördt att en omnibushäst, som med heder fullgjort sitt arbete på Paris gator, skall föras utanför stadens murar för att få sitt hufvud afskjutet eller för att hoppa omkring på tre ben till dess han dör af hunger och köld — allt på det att elsagsarne skola tvingas att