Dagens Nyheter – 21 december 1870, sida 5

fulla bergsspringan, för hvilken hon alltid hyst en sorts fruktan. Derinifrån hade hennes räddning kommit, :en hvilken var räddaren eller räddarne? Solev hade lingesedaa gått ned, och skymningen inträdt under hkonnes spännande samtal med kyrkoherden. Nu rådde nästan nattens mörker inne i grottan, och gjorde den dubbelt hemsk, men Gundla hade efter den olika striden knappast krafter att fy. Då klingade mot hane ljufliga, välkända stämmor. Syster Gurdla, är du der? cHalfdan, Halfdan, var är du? — ropade Gunåla med glädje och förskrickelso. CHärinne i springan, jag sitter fast, men Ragnar häller på att dra mig lös. Är otäckingen borta? eJa, han är borta, gudskelof! Men, kära gossar, hur ha ni kormmit dit in, och hur ska ni komma ut igen? Hennes hjerta började klappa af en ny ångest. eNitt bara stilla, ska vi komma in till dig, och ha stenar och påkar med till ditt för svar. Usch, en sådan otäckingl Gundla kunde ingeting skönja af vildbasarne, hon hörde endast deras eamtal dernere 1 djupet af springan, och hvilket samtal genom bergets genljud och den beklämda ställningen föreföll särdeles mystiskt.