Dagens Nyheter – 21 december 1870, sida 2

Historiskt prejudikat. Konung Antiochus Epiphanes belägrade Jerusalem med en öfvermodig här af halfvilda syrer och parther. Under belägringen inträffade en af de större judiska festerna, den deras ceremoniallag gjorde dem till en religionspligt att under hvad omständigheter som helst högtidlighålla. För att i behörigt lugn kunne fira sin fest, skickade de sändebud till konung Antiochus, anhållande om stillestånd på sju dagar. Den fiendtlige konungen beviljade icke allenast denna begäran, utan, på det den uthungrade stadens invånare skulle kunna fira sin stora klangoch jubelfest, ostörda af magens simpla bekymmer, lät han till stadsportarne framdrifva en hel hjord af präktiga oxar med förgyllda horn och behängda med festliga blomsterkransar. På oxryggarne lågo dessutom fastbundna säckar, fyllda med utsökta specerier af hvarjehanda af den tidens matnyttiga delikatesser. Allt detta skänktes nu formligen till festgåfva åt de beträngde, men dock högtidsfirande invånarne, så hatade och afskydda än Abrahams efterkommande voro för de kringboende folken i allmänhet och för den grekiskt bildade Antiochus i synnerhet. Sedan presenten var levererad, drogo syrerna sig tillbaka till sitt ståndläger, den tidens Versailles, der de ganska tåligt afbidade stilleståndstidens slut. Hade jerusalemiterna förut förvånats öfver sina fienders complaisance, så blef det nu dessas tur att förvånas, då på aftonen af den sista stilleståndsdagen stadsportarne öppnades och en högtidsklädd skara af judar, med öfverstepresten i spetsen, trädde den fiendtliga kenungen till mötes, godvilligt uppgifvande sin stad, hvars nycklar de med vederbörlig sollennitet presenterade hans oomskurna majestät. Sen der, tyskar, ett historiskt föredöme värdt att efterfölja under den nu instundande julhelgen! Kunde icke den kristna civilisationen också hafva något att lära af den hedniska ridderligheten?! I—n.