Dagens Nyheter – 21 december 1870, sida 1

lriget. Bref från svensk officer som undkommit tysk fångenskap. Dagbladet medaelar följande utdrag ur ett bref till anhöriga härstädes från den löjtnant Andersson vid Uplands regemente, som, enligt hvad bekant är, var anställd vid franska armån redan före krigets utbrott) och gedermera tjenstgjorde vid marskalk Bazaines arm6, hvarför han äfven blef fången vid Metz kapitulation. Brefvet är, med några få uteslutningar, som röra enskilda förhållanden, af följande lydelse: sEfter 26 timmars resa i en ambulansvagn, under oupphörlig fruktan att blifva upptäckt, kom jag lyckligen till Arlon, en liten stad i Belgien. Ni kunna ej föreställa eder min be låtenhet att hafva kommit helskinnad undan efter så många faror och vedermödor. Jag hoppas, att ni fått det bref jag hade tillfälle sända er för omkring 8 dagar sedan och :i hvilket jag bad eder skrifva mig till och adres sera brefven till Belgique, Bruxelles, Poste restante. Jag dröjer nu här 14 dagar för att hvila mitt knä och vänta på bref från Sverige. Som jag nämnde, så har jag förlorat alla mina effekter, men kanske jag kan återfinna dem efter krigets slut. Jag har deltagit i bataljerna vid Borny den 14 augusti, den 16 vid Rezonville, då jag blef sårad i hufvudet af en söndersprängd granat, men som lyckligtvis endast skrubbade mig, den 18 vid Plappeville, eller, som tyskarne säga, St Marie aux Chdnes. denna sednaste affär trodde jag mig aldrig komma undan med lif och lemmar, ty 80 kanoner öfveröste oss under hela slagtningen med granater. Den 31 augusti och 1 september bevistade jag träffningen vid Servigny, som man väl kan kalla batalj, då flera tusen menniskor blefvo skjutna eller sårade. Slutligen den 7 oktober träffningen vid Petites et Grandes Etapes, då regementet stormade dessa byar och tog omkring 200 fångar. Det var ett verkligt blodbad. Soldaterna gåfvo sig icke tid att ladda, utan använde endast bajonetten. Den 16 augusti förlorade bataljonen på hvilken jag tjenstgjorde 13 officerare och 280 man i döda och sårade, således nära hälften. — — — Jag hoppas få den glädjen återse er på nyåret. Ni vet af mitt förra bref, att jag hade den olyckan att vricka mitt knä den 17 oktober, men olyckan var kanske ej så stor, emedan jag kanske råkat falla i händerna på tyskarne, om jag befunnit mig väl. Ni kunna föreställa eder svårigheterna att komma derifrån, då man måste genomfara ett land fullt af främmande soldater och afståndet till Belgien är omkring 6 mil och gränsen bevakad. Orsakerna till våra olyckor äro förnämligast: de högre officerarnes förräderi eller okunnighet, tyskarnes öfverlägsenhet i antal, hvilket tillät dem att alltid använda mot oss friska trupper och dessutom ett öfverlägset ar) Löjtnant Andersson har med utmärkelse tje. nat i Ålgerien och erhöll, då han lemnade det, de me st hedrande vitsord från sin regementschef.