Dagens Nyheter – 20 december 1870, sida 2

sig ned att skrifva det bref, som Gundla sedermera mottog, och hans kinder brunno hela tiden under skrifningen. Kyrkoherdens späda kärlek hade redan vuxit upp till passion. Det var i denna sinnesstämning, som Tovenjus bortskickade sin stalldräng och tilliks kusk i ett ärende, och anförtrodde uppsigten af sin häst, hvilken han föröfrigt körde sjelf, åt ortens enfaldigaste tölp till pojke, medan han till fots företog vandringen till Frugrottan. Du väntar här med hästen, Truls, om det också vore tills i morgon bittida — förmanade kyrkoherden. — Och skulle af en händelse någon mensklig varelse synas till häruppe i ödemarken och åtspörja dig, så svarar du, att jag är på sjukbesök hos mjölnarens härnere i dalen, och att den sjuke hellre vändt sig till mig än till otrospredikanten pastor Hjort. eTross-predi-kanten ? — stammade Truls. Men kyrkoherden gaf sig ej tid att vidare orda med den enfaldige. Han behöfde den lilla nödlögnen, och brukade alltid skaffa sig hvad han behöfde. Stillatigande styrdo han nu sma steg till Frugrottan. Vägen upp till denna — å motsatt sida till den, från hvilken Gundla kommit — var slipprig och brant, och mer än en gång nödgades prestmannen, ovan vid dylika promenader, att förneka sin värdighet och krypa på händer och fötter. Slutligen nalkades han målet, men