Dagens Nyheter – 20 december 1870, sida 2

simpla rus, såsom en Bacchibroderskulle 7 kalla det, vaknade Anders Samuel småningom till full besinning af qvällens excesser. — vä Han erinrade sig med fasa, att han på hemfärden sjungit och skrålat ihop med sin fordne akademiekamrat — brodren Smiding, en väldig rumlare liksom han sjelf under studentåren — och att ruset helt och hållet flyttat dem begge tillbaka till denna deras mindre aktningsvärda lefnadsperiod. Ett tjockt täckelse hade, tack vare ruset, fallit ned öfver deras sednare väckelseoch förbättringslif, och den medfödda arfsynden hade firat lysande triumfer, Han erinrade sig också, att prosten flera gånger, fastän förgäfves, sökt att tysta de berusade och bringa dem till sans, ja, till och med föreställa dem risken af skammen, om deras uppförande blefve allmänt bekant; men ingenting hade hulpit. Rusets ande hade hämnat sig på dem, som förföljde hans tillbedjare. Men midt ibland dessa mörka och hotande gårdagsminnen syntes sem en strålande sol den sköna Gundla, hvilken under nattens drömmar oupphörligen uppenbarat sig för den stackars ungkarlen och i tusende lockande attityder, än vinkande och leende, än flyende och bannande. Anders Samuel hade visserligen tillförene haft åtskilliga giftermålsfunderingar, men som alla gått ut på den i hans tycke lofliga beräkningen af ekonomisk vinning. Han hade