Dagens Nyheter – 19 december 1870, sida 6

TU ARV AN ante ronofagdsn, i det han sqvalpade med kruseb för gummans öron. Han, nykterhetsaposteln!! — utropade Sara och slog sina händer saraman, medan hon krympte hop af den högsta öfverraskning. — Ja, det bränvinet, det bränvinet! Jag tror att om englarne söpo bränvin, så skulle de bli oregerliga allesaröman. CHur ska då inte Hin Hålo regera, när han fått sig en sup — anmärkte kronofogden muntert. CJa; den kronofogden, han ä sig då alltid lik — skrattade gumman. — Han tar då till, när han ska! säja något, så en vet inte hvar en blir hemma. Men nu ä gästkammaren i ordning och två karaffiner med vatten såsom visst folk vill ba dett — tillade den gamla, småmysande åt sin favorit, hvilken, då det var riktigt väl, alltid kallades för Syisst folkt. CJa, kära Sara, jag sköljer alltid om qvällarne ren min inre menniska från dagens synder. — Ibland kunde jag behöfva hela Luggaviforssen. här bredvid till det arbetet. Men nu blef det slut på skämtet, ty pastorn kallade med sin lilla ringklocka husets folk till aftonbönen. Sedan den enkla ceremonien försiggått under djupaste andakt, följde värden sin gäst till sofrummet, och Gundla gick in i sin lilla kammare Men sömnens engel hade undangömt gin