Dagens Nyheter – 19 december 1870, sida 6

bona feber, som mycket riktigt inställde sig ett par terminer derefter, ehuruväl det blonda idealet då fått korpsvart hår och bruna ögon. Miniatyrälskarinnan var totalt förgäten, och den idealiska kärleken förvandlad till den hvaårdagliga. Gundla Köll medaljongen i sin hand, då hon häftigt spratt till vid en knackning på dörren. Sara hade ett bref, som blifvit framfördt till komministergården af en gammal qvinna, hvilken hviskande bedt, att det måtte tillställas mamsell Gundla i enrum; ty det var af högsta vigt, och innehållet finge into meddelas åt någon annan. CFasligt märkvärdigt det här! — puttrade gamla Sara, i det hon gick. — Ska få si att någon prins ändå till slut kommer och friar till stolta prinsessan. Gundla synade det rosenröda brefvet på alla sidor och examinerade utanskriften, men kände ej det ringesto till stilen. Ton öppnade och läste: (Herrans frid vare med eder, mamsell Gundla, nu och alltid. Den Helige Ande gjute sin kraft-i ert bröst, och upplyse er själ om dess stora syndaförderf, och mane er att söka er enda räddning i tron på Honom, som gifvit sitt lif för fåren. Dyraste, dygdädla mademoiselle Gundla Hjort! Min första bön är att detta bref må vara en hemlighet för alla, er beklagansvärde herr fader inbegripen. Jag har saker af högsta vigt att meddela eder.4