-—-—6 LA — CMen du har missbrukat på ett fult sätt ditt vice värdskap, medan jag var inbegripen i vigtiga samtal? — bannade värden — SMitt ringa hus kommer i vanrykte för mindre redbar gästvänlighet. eJa, det var inte vackert gjordt af farbror Tysellt — instämde Gundla — att så der narra i ett par nykterhetsvänner det afskyvärda bränvinet. (Jo, det var så roligt, så roligt! — jublade gossarne. — De sågo så lustiga ut. CJaså, jag bannas för att jag knäpper hyckleriet och skrymteriet på fingrarne. Var det inte deras egen begärelse, som gjorde dem rusiga, och hade de varit mera aktningsvärda, om de öfverlastat sig med sherry? Nej, min lexa var välförtjent i många fall. Fy, attan! Sådana der karlar ska vaka öfver lagens och moralens helgd. Fariseer och hycklare, räfvar och doggar! SKA man ha förbarmande med sådana? — Och så våga de ställa till en inqvisition med den redbaraste, dygdigaste, frommaste och mest upplysta man i hela provinsen, med min krona bland menniskor, min genomhederlige Emanuel Hjort! — Du skulle med ditt snille ha slitit sönder dem andligen, och med din kroppsstyrka ha kastat dem lekamligen ut genom fönstret. — I stället står du der som en annan Christi efterföljare, lugn och värdig, och bara tiger och lider.4 Den fryntlige och korpulente skämtaren fattade pastorn om lifvet och lyfte honom, ROSEN BLAND KAMELIOR, AF JOHAN JOLIN. 36.