hända hyser betänkligheter vid att nedskrifva, kan ni med budet endast skicka en liten qvist af kaprifoliehäcken kring er förstuga, såsom tecken att ni kommer. Om ny hyser någon fruktan, så erinra er blott, att det gäller er fars väl, och att ni möter en Herrans tjenare, er. ödmjuk Christi stridsman, som icke kan vilja er något annat än godt. Herrans frid vare med och när er, Hans godhet öfverskygge eder, Hans nåd öfversvämme eder, Hans Helige Ande tände Trones fackla i ert bröst, och öppne era öron för sin väckelses stämma. Amen! Er sannt tillgifne vän och granne Anders Samuel Tovenius.t Brefvet gled ur Gundlas hand ned i hen: nes knä. Ett möte med denne man, som nyligen ingifvit henne så mycken afsky, och som under ruset alldeles bortlagt sin milda, skenheliga min, och endast visat sig som en cynisk drinkare, och dertill ett möte på ett från menniskor så aflägset ställe? — Men å andra sidan hennes fars väl eller ve. Allting tydde ju på sanningen af Tovenii skrifvelse. Hennes fars svårmod, det hemlighetsfulla samtalet, Yinqvisitionen såsom farbror Tysell kallat det. Hvad förehades omkring henne? Hvarför besvarade hennes far så unkvikande hennes oroliga frågor? CGrenadieren kände sig rädd och beklämd. Men på en gång fattade den unga flickan mod,