Dagens Nyheter – 17 december 1870, sida 6

oupphörligen log och torkade sina glasögon, medan hans egna blefvo allt mattare. Men kronofogden tog på sig en mäkta embetsmannamessig min, och sökte göra sig så högtidlig som: möjligt, under det han yttrade: Mine ärade herrar, aktade samhällsledamöter hvar i sin stad, ordförande och sekreterare i vår nykterhetsförening! Jag säger icke måltlighetsförening, såsom jag ville ha den benämnd. Å tjenstens vägnar nödgas jag anställa åtal mot er, och åberopa prosten och pastor Hjort som vittnen. MHerrarne äro ju rakt af öfverlastade, och jag, som: dröjer här i natt, vågar omöjligen släppa prosten ensam i ert dåliga sällskap. Himlen vete hvad sorts ölsinne. herrarne kunna ha. Jag har derför skickat bud. på närmaste fjerdingsman, att sitta upp på kuskbocken bredvid prostens körsven, och för att se till att herrarne inte störa landsvägsfriden på hemfärden. Jag beklagar af hjertat min nödtvungna embetsmannaåtgärd emot två väl ansedde och framstående män i orten, domaren och själasörjaren, men inför lagen äro vi alla lika. Är fjerdingsmannen kommen, jungfru Sara? Men Sara fanns inte i rummet, för att med sitt svar störa komedien, åt hvilken prosten och pastorn omöjligen kunde hålla sig från att le; ty de misslyckade försöken af de båda tilltalade att visa sig nyktra voro af verkligt komisk effekt. Jag förmo-g-o-dars — hickade Smiding,